En bra sak till

Jag har faktiskt gjort en bra sak till idag. Sonen sms:ade och ville att jag skulle sätta över en hundring, skrev att äldsta dottern skulle ge mig den, hon var skyldig honom pengar. Förut, då hade jag gett honom pengarna. Idag, då skrev jag att det där är deras affärer och jag vill inte bli inblandad i det.

Jag kanske är Batman ändå?

Det blev bättre

Idag har jag träffat min long-time-forever-vän, vi har fikat på Mälarpaviljongen vid Norrmälarstrand. Ett fantastiskt fik. Stor uteservering, massa blommor och alldeles vid vattnet. Kaffe och kaka och fint prat. Hon är bra, min bästaste vän i livet. Och jag är stolt över mig själv att jag träffade henne trots att det har varit knas hemma, sånt brukar jag inte göra. Jag försöker ta tag i mitt liv, så gott det går. Små steg är bättre än inga. Heja mig.

Snålvarg?

Kläderna jag köpte igår var alla från Lindex. När jag kom hem så hade jag ju naturligtvis fått en sån där rabattkupong. Idag gick jag tillbaka och frågade om jag kunde få rabatten ändå. Det gick, men jag var tvungen att lämna tillbaka kläderna och sen köpa dem igen. Hon i kassan var lite småsur och jag kände mig som en snålvarg, men det är så retfullt när kupongen kommer samma dag. Sen lämnade jag in klänningen till en skräddare så den ska bli mer som jag vill. Bra så.

Blue

Känner mig ju lite blue idag, höhö. 

Hittills

Mamma är kvar på sjukan, skiktröntgen visade inget.
Sonen har varit full och sparkat sönder en port.
Min mage innehåller en miljard fjärilar.
Maken är hos grannen och diskuterar porten.

Oh, the joy.

Mäh

Det råkar visst vara en helgdag i London när vi ska dit. Måndagen är 'Spring Bank Holiday'. Nån själ som vet om det betyder att de tänker stänga alla affärer och alla restauranger och alla fik för oss?

#detvorejustminotur #helgdagarärföramatörer #vifårvälhängaiparkernadåistället

Hoppsan

Jag stannade till för att köpa en vattenkokare.

Och kom ut med det här. 

Fint

Och hon bara fortsätter göra fina smycken, little u. Här är ett halsband som jag tycker om. Gillar att hennes smycken är enkla, men har en liten tvist. Fint.

Bild lånad från little u

Och livet fortsätter sparka en i pannan

Min mamma är på akuten. Hon har haft kramper i magen i flera veckor, har varit hos läkare, de hittade inget, hon har bitit ihop. Tills det inte gick längre. Prover har tagits, morfin har utdelats.

Förhöjda levervärden. Kramper i magen. Klart man tänker på cancer.

Mina barn

Skönt med fredag, behöver få sova lite mer. Föll direkt tillbaka i dålig sömn när sonen kom hem. Framför allt svårt med insomnandet. Sonen har stökat, vet inte om det är en motreaktion på att han är hemma, att det ett blev så konstigt avslut på behandlingshemmet eller också är det bara så han är. Jag förstår verkligen inte vad vi ska göra med honom, vad som skulle kunna hjälpa honom. Jag vet inte vad som felas. Men vi hade i alla fall ett rätt bra prat om val, att han måste börja göra bättre val. Hitta kickar nån annanstans.

Äldsta dottern var jätteledsen igår. Det hade gått dåligt på ett prov och klasskompisarna hade varit taskiga och en läsk hade gått sönder i väskan och hennes kille kunde inte komma över. Bara motgångar. Hon grät och vi lät bli att övningsköra för om det också hade gått dåligt så hade världen gått under. Och vad kan jag göra åt hennes smärta? Vi kramas och pratar och fnular lite på London istället. Hon pratar om barnet hon är barnvakt åt och ansiktet lyser upp för en stund. Min vackra, underbara dotter. Som är en sån fantastisk person, men inte inser det själv. 

Yngsta dottern var däremot jätteglad igår. Hon hade fått bäst i klassen på ett kemiprov, ett B och kommer troligtvis att få B i slutbetyg. Matte nationella hade gått sådär, men det är NO-ämnena hon satsar mest på. Och det verkar ge utdelning. Hon är så driven och fokuserad och jag är stolt över henne, men ser också faran med "duktig-flick-syndromet". Hon har så höga krav på sig själv. Hon borde stöka lite mer, hon behöver inte vara så duktig jämt. Märkligt, den ena ungen vill man helst hålla inlåst, den andra vill man putta ut.

Leverans

Cykelförrådet levererar. Både bild och cykel. 

Men mina nycklar är fortfarande försvunna, fattar inte var de har tagit vägen. 

Måste ha tappat dem nånstans. 

Balklänning

Vi har äntligen beställt en balklänning. Yngsta dottern ska bala i juni. Hon har ju aldrig klänning, men på balen vill hon ha det, såklart. Och hon övar hemma med att gå i syrrans högklackade skor. De flesta tjejer har kort klänning här och jag tycker dottern har gjort ett bra val. Lagom piffig och underbar färg. Hon kommer att bli smashing!  

Snart på en filmduk nära dig

Jag har inget direkt förhållande till "Den store Gatsby". Har inte läst boken, har inte sett den gamla filmen. Men jag vill så gärna se den nya filmen som har premiär på fredag. Det var så länge sen jag såg en storfilm, en sån där film där man bara sveps med i handlingen och karaktärerna och kläderna och ja, allt. Jag hoppas Gatsby är så. Dessutom gillar jag Carey Mulligan skarpt.

En handled och en kjol

Dagens handled. Och en prickig kjol. 

Äntligen har jag hittat en prickig kjol som jag kan ha. 

Mycket nöjd med det.

Förberedelser

Har börjat förbereda lite. Känns kul. 

Plötsligt händer det

Och undrens tid äro icke förbi.
Igår lagade döttrarna mat.
Idag lagade sonen mat.
Jag häpnar och gillar på samma gång.

Det är så logiskt

Telefonen ringer, dolt nummer, en polis.

(Nej, det kan inte vara möjligt, inte REDAN...)

Han jobbar med en utredning om vodkabilar, de har tagit fast två personer och hos dessa personer har de hittat äldsta dotterns nummer.

(Puh, det var inte sonen - tack gode någon)

Dottern är inte anklagad för något brott, men hon har köpt sprit från vodkabilen och de vill ha ett förhör med henne och oss föräldrar, på måndag.

(Men alltså, visst är det rätt makalöst? Hur många ungdomar köper inte sprit av vodkabilar? Och så ska just vi bli kallade på förhör? Men å andra sidan så blir jag inte förvånad, det är ju rentav logiskt. Give it to us bara, vi är rutinerade).

Svisch

Mötet på Maria gick bra och leverpastejsmacka fick jag i magen. Tusen frågor om dottern, från graviditeten fram till typ nu. Hur ska man minnas? Vi har aldrig någonsin tänkt att hon är annorlunda på något vis. Jag tror fortfarande inte att hon har adhd, men utredningen är snart klar och då får vi veta. Jag tror mest att hon vill få ett svar på varför hon mår så dåligt.

Jag cyklade som en iller till och från Maria. Jag gillar att cykla i stan, känns som att jag är med i en film. Nån sån där romcom från New York. Kan ju vara en skön känsla, mellan varven.

En iller med hjälm. Bra där!

Onsdagens

Dagens tillstånd: Trött som en gnu. Hade svårt att somna, tänkte för mycket. Och väntade kanske på ett utbrott från någons rum. Men det kom inget.

Dagens armband: Hittade ett riktigt gammalt i en låda hemma. Köpt på Zanzlöza Zmycken för hundra år sen. Det fanns ett tag när jag älskade deras grejor. Nu vet jag inte ens om de finns kvar? 

Dagens to-do: Maken och jag ska intervjuas för äldsta dotterns adhd-utredning. Fast jag fattar egentligen inte vad jag ska med och göra, jag har så sjukt dåligt minne. På allvar. Kommer inte ihåg hur det var när hon var liten. Men jag ska göra mitt bästa.

Dagens what!?: Hur ska det gå med min Skalmanlunch kl elva? Vi ska vara på ovanstående kl 10-13, jag kommer att lida kval, I´m tellin ya.

Dagens frustration: Var är mina nycklar? De är puts väck och jag fattar inte var de är. Husnycklar och cykelnyckel. Ni vet när man bara lägger sina nycklar på max två ställen och de inte finns där. Frustrationen och tankearbetet om var tusan man kan ha lagt dem. 

Dagens låt: Så otroligt bra. Fortfarande.

Och Cecilia är som vanligt creator of denna uppställning. Jag bara härmas. Men ibland får man det.

Beep beep'm beep beep yeah

Har varit ute och övningskört med äldsta dottern idag, för allra första gången. Det gick väl bra, men det var lite läskigt. Jag bara kör ju, tänker aldrig på vad jag gör. Nu ska jag helt plötsligt tala om för någon annan hur hon ska göra. Svårt. Vi bara gasade lite och kände på kopplingen, flyttade fötterna fram och tillbaka. Hur i hela friden ska man våga låta henne åka iväg?