torsdag, oktober 23, 2014

Tired hat

Idag har jag inte fått upp ögonen på hela dagen (jo, det har jag ju, annars skulle jag ju inte kunna äta frukost eller klä på mig eller cykla till jobbet eller jobba eller ja, ni hajar, jag överdriver liiite, men det känns inte som om de är öppna, ögonen). Och nu är klockan så mycket så det är snart ingen mening med att de öppnar sig.

Otäckt

Med tanke på alla skriverier om spice i tidningarna just nu, så är jag ännu mer glad för att sonen är i Norrland. Han har rökt mycket spice, eftersom det inte syntes på kissproven förut. Det var bland annat spice han hade rökt när han hamnade på sjukhus. Nu kan de testa viss spice på kissproven, men inte allt. De är ju alltid steget före, de där knarktillverkarna. Det är så jäkla otäckt. Hatar droger.

Eksem- och allergifråga

Alla eksem- och allergimänniskor där ute, yngsta dotterns rygg har blossat upp som ett torrtmotherfuckingjävlaödleskinn. Finns det tabletter som hjälper mot sånt? Eller ska hon bara fortsätta smörja? Är det någon idé att gå akut till läkaren på vårdcentralen? Ska vi boka tid hos en allergolog? Eller ringa hennes hudläkare (som hittills bara gett samma salvor hela tiden)?

Jag idag, tjejen med koll


Var hittar jag en rutig klänning, undrade jag för ett tag sen. 
Svar: i min garderob. Jag är sådär imponerad av min hjärna ibland.

Seg deg

Satan vad seg jag är nu för tiden. Kommer inte ur sängen, snoozar en halvtimme eller mer. Jag som aldrig brukar snooza. Snooza är det nya svarta.

onsdag, oktober 22, 2014

Puh

Cyklar hem här på kvällen och ser polisen stå bredvid en kille vid Pressbyrån. Ser inte vem killen är, men lite längre fram cyklar jag förbi en till kille som också har en polis bredvid sig. Och den killen känner jag igen, det är en kompis till sonen. Det kommer en till polisbil, en piket, det är fullt pådrag.

Jag är så galet glad över att sonen är i Norrland. Annars hade han garanterat också stått där med polisen bredvid sig.

Ett vitt hål



Så här ser ett hål i luggen ut. Eller hål i luggen, hål bredvid luggen är kanske en bättre benämning. Har ju ingen lugg längre. Har knappt något hår över huvud taget längre. Jag nämnde något om Michelle till frissan, men känner mig mer som Sheldon. Särskilt sen jag klippte lite själv också. Alltså, det finns hår där, men det är alldeles vitt. Vitt! Det måste vara sonens fel. Och jag måste köpa hårfärg. Det där V-tecknet är alltså väldigt malplacerat. Men nagellacket är snyggt.

Tvillingarna pt 2

På sonens behandlingshem pratar de om att det kan vara en förlust som gör att en person håller på med droger. De frågar oss om sonen har haft någon förlust, det kan vara någon som har dött, en vän som har flyttat eller vad som. Det enda vi kommer på för sonen är förlusten av sin tvillingsyster. De var supertajta och lekte och spelade fotboll och hängde i samma kompisgäng i tolv år. Sen gick de åt helt motsatta håll. De sista åren har de inte umgåtts alls, knappt pratat med varandra, finns väl inga gemensamma ämnen direkt. De förstår sig inte på varandra. Det är äldsta dottern som är någon slags länk mellan dem, hon kan prata med båda två. Dessutom är äldsta dottern och yngsta dottern väldigt nära varandra, sonen kan säkert känna sig utanför många gånger. De menar inte att exkludera honom, men de har så många interna skämt och sätt och regler, så det blir så ändå, ibland.

Det här är naturligtvis en förlust för både sonen och yngsta dottern, men jag tror den blev större och hårdare för sonen. Jag vet inte om tvillingband är starkare eller annorlunda än vanliga syskonband, men oavsett så behöver de hitta tillbaka till varandra. Skapa en ny relation. Jag hoppas att sonens vistelse på behandlingshemmet ska vara en början till det.

Jag idag



Helsvart, favvoklänning, lite blå, lite grön, seg, fortfarande huvudvärk.

tisdag, oktober 21, 2014

Tvillingarna



Det var välbehövligt att de här två träffades också. Tre månader sen sist. När vi åkte till flygplatsen lånade sonen min iphone och la upp en bild på sin instagram. Han valde inte en selfie, som han brukar, utan en bild på honom och sin syster från igår. Skrev Äntligen fick man träffa syrran och då tog mitt mammahjärta ett litet extraskutt. De behöver komma närmare varandra.

Fyra timmar i Norrland

Vi tog en promenad, spelade kort, körde en baskettävling och käkade tillsammans. Det var vad vi hann med. Livets vanliga umgänge komprimerat till fyra timmar. Blir lätt lite konstlat om man bara sitter rakt upp och ner. Det är så mycket som ska förmedlas under dessa timmar. Det jag vill mest är att vara nära, men det är ju mitt behov, inte hans. Sonen var glad och lugn, verkade må bra. Han har blivit stor, jättestor, över axlar och bröst. Känns lite märkligt att han förändras till utseendet, att det är så påtagligt mellan gångerna vi ses. Men gym och mat verkar vara hans nya grej. Bra så.

Det var fyra fina timmar, men det är sorgligt att lämna honom där, att åka ifrån. Avsked är bajs. Å andra sidan höll vi på att missa planet hem, vi var framme vid flygplatsen tio minuter innan planet skulle gå, så det blev ett väldigt hastigt hejdå. Kanske lika bra.

Oskönt

Jag fick en sån galen huvudvärk igår, på väg hem från Norrland. Vaknade av den i natt. Och den är fortfarande kvar. Aj. Jag gillar inte huvudvärk.

Efterklok

Ni vet när man irriterar sig rätt mycket på nånting med håret, till exempel en böj i luggen, och får för sig att man ska klippa till den där böjen själv. Man vet att man egentligen inte borde klippa den där böjen själv, för man vet att det sällan eller aldrig blir bra. Men man tänker att det är ju så lite man behöver klippa så den här gången blir det nog bra. Ni vet då? Då kan man efteråt konstatera att det faktiskt stämmer att det aldrig blir bra.

Mvh hon med hål i luggen (men utan böj)

måndag, oktober 20, 2014

Skalman vänder sig i sitt skal

Ja, alltså, det är ju helt uppenbart att jag inte fick vara med och boka flygbiljetterna. Vi flyger klockan 11.10, det vill säga PRECIS NÄR DET ÄR LUNCH!! Hur ska det här gå?

Imponerande



Om man tycker det här är rätt imponerande graffitti 
kan man söka upp @linuslundin på instagram och se mer. Gört.

söndag, oktober 19, 2014

Nöjd

Jag har haft en sån jättefin helg. Fikat med döttrarna, träffat kompis, läst ut en bok(!), tittat på tv och även hunnit med trökig städning. Det är så konstigt med tiden, ibland bara försvinner helgerna till ingenting och ibland hinner man massor. Beror ju på orken också, såklart. Känns i alla fall skönt att känna mig nöjd, för ovanlighetens skull.

Lite ovisst

Vår soc är alltså sjuk och troligtvis är hon sjuk en längre tid. Och även om hon inte är sjuk så är hon på väg att byta jobb. Så vi kommer att få byta soc - igen. Chefen för soc frågade om vi kunde tänka oss att ha den gamla soc:en och jag ba: NEJ! Hon förstod. Men jag hoppas vi får en ny ganska snart för sonen har rätt att prata om hans planering, finns ju ingenting sagt om hur länge han ska vara i Norrland. Det var det vi skulle ha gjort imorgon, men nu blir ju det inte av.

Snösätragränd



 

Jag är ju en sucker för graffitti och idag åkte jag och en kompis till ett gammalt industriområde söder om stan. Där är väggarna fulla med konst, bilder. Så otroligt fina verk, från klassiska taggar till rena konstverk. Har ni möjlighet, åk dit. Snösätragränd i Rågsved. 

Längtar

Imorgon ska jag få träffa min son. Jag, maken och yngsta dottern ska åka upp över dagen, vi flyger fram och tillbaka. Vi skulle ha åkt med soc för att ha ett möte och sen umgås lite, men soc är sjuk så vi får åka ensamma. Även om vi bara kommer att hinna ses en fyra timmar så ska det bli fint. Fint att få träffa honom och krama honom och pussa på honom. Jag längtar.

lördag, oktober 18, 2014

Lipsillen

Äldsta dottern har skrivit ett så fint brev till sin bror att jag grät en skvätt.