torsdag, mars 26, 2015

Pensionärerna

Äldsta dottern var ju i Prag för några månader sen och kommer med tips: Gå till xxx, det är värsta bästa dansklubben, ni kan parta hela natten.

Nja, det var nog kanske inte såna tips vi hade tänkt oss.


Good hair day

Den här dagen har fyra, av varandra oberoende, människor kommenterat mitt hår. In a good way. Sagt att jag var snygg i håret alltså. En till och med fotograferade för att ha med till frissan idag. Till slut gick jag in på toa för att se vad som är så speciellt just idag. Ingenting, jag ser ut precis som vanligt. Men jag försöker suga åt mig, man ska ju det när man får komplimanger. Kan i alla fall konstatera att det är klart roligare när de berömmer mitt hår än när de kommenterar min näsa, vilken btw fortfarande lyser som ett stoppljus.

Det lilla kan betyda mycket



Vi pratade om en bok på jobbet igår. Idag kommer kollegan med boken så jag kan låna den. Sånt gör mig glad. Den lilla ansträngningen, att hon tänker på mig. Små, enkla ting att uppskatta. 

Inte så smart

Einstein slog till och struntade i mössan idag. Ingen bra idé alls. Satan vad kallt det var.

onsdag, mars 25, 2015

Strange

Jag råkade beställa tre tröjor för ett tag sen. Från USA. När de kom var modellen helt annorlunda mot vad jag hade tänkt mig, så jag skrev till dem att jag ville skicka tillbaka tröjorna och undrade hur jag skulle göra. De svarade snabbt: jag behöver inte skicka tillbaka tröjorna "please feel free to keep, donate or discard your shirts" - och jag får ändå tillbaka pengarna.

Så himla konstigt. Men jag tänker inte klaga.

Sak som är rolig



Att folk sa Vårfrudagen så slarvigt att det blev Våffeldagen och att vi sen dess äter våfflor på den dagen. Jätteroligt ju. Låter som något man har hittat på.


Sak man gör direkt när har fyllt 18 och bor i Sthlm

Ställer sig i bostadskö.

Det blev bra

Det blev en bra kväll igår. Inget avancerat, vi gick och åt på en lokal restaurang och sen gick vi hem. Alla var glada, maten var god och det kändes bra. Yngsta dottern var jättenöjd med sin dag och det är huvudsaken. Hon har firat in den på natten med sin storasyster, sett bra teater med skolan, fikat med kompisar, ätit med oss och sen åkte hon hem till sin pojkvän. Maxad dag, verkligen. Och då har hon inte ens fått sina presenter än, det blir på lördag när släkten kommer*.

*Vilket ju blir prövning två för mitt sargade hjärta, men sen är det över. Åtminstone födelsedagsfirandet. Allt det andra lär ju inte vara över, hell to the no, förrän om en sisådär tjugofem år kanske?

Jag - en glädjespridare


Jag har varit på jobbet i lite mer än två timmar, så jag hoppas alla har kommenterat klart min näsa nu. Rudolf med röda mulen, clownen osv. Det är ju i och för sig kul att man kan glädja folk bara genom att ha lite svinkoppor på ett strategiskt ställe.

Jag idag



Vad kan vi konstatera om den här bilden då?

*jag har kläder på mig för första gången på länge
*strumporna ska föreställa blå - blått och svart ihop = mycket fint
*det ser ut som min mage hänger över byxorna, det gör den faktiskt inte
*jag är lite sur för att de har tagit bort cykelrummet för mig som fotostudio. Lägenheter - bah! Trams.
*jag är på jobbet
*jag har 40 000 mejl att besvara, syns inte på bilden, men så är det

tisdag, mars 24, 2015

Och ungefär så länge gick det att hålla tårarna borta



Jag vet, känns skitlökigt att lägga upp det här. Smörigt som fan. Men han är ju en sån fin person också, det ena utesluter ju inte det andra och jag vill att alla människor i hela världen ska förstå det. Han gör inget av det här mot någon av oss, han gör det för sig själv, det vet jag. Sen slår det väldigt kraftigt mot oss, men det är en annan sak. Och nu ska jag torka tårarna för strax kommer tjejerna hem och vi ska gå ut och äta. Jag är hungrig, som vanligt. Det blir bra ikväll, allt blir nog bra, till slut.

Bra grej

Min kompis som dumpade mig hörde av sig igår. Jag blev så glad att jag började gråta. Eller, egentligen hade väl gråten varit på lut hela dagen och det här utlöste bara det hela. Hon hörde av sig, bad om ursäkt och om det hinns med ska vi fika på söndag. Vi kan nog laga det hela.

Status

Oops, det hamnade visst en bulle där också.
Jag stannade hemma från jobbet idag också. Är väl egentligen fusk, men tyckte att jag behövde den här dagen. Min hjärna är snömos, det räknas nog också som en slags sjukdom.

Polisen hörde av sig, de hade varit förbi lägenheten där sonen var förra gången han var på rymmen. Han var inte där nu, vilket vi trodde. Då har jag inte en aning om var han är. 

Fick sms från yngsta dotterns skola, att jag inte längre kommer att få meddelanden om hennes frånvaro. Det är verkligen pang, poff, bye bye exakt precis på artonårsdagen. 

Vi åkte till Ikea en snabbis, fixade lite balkongsaker. Nu är den väldigt blå. Jag tycker om blått.

Det kommer att dröja

Vi sträckte ut en hand och en lösning till sonen, men han vägrade ta den. Min slutsats blir att han kommer inte att gå på rättegången, han kommer inte att åka till Norrland, han kommer att fortsätta hålla sig undan så länge det går och det här kommer att ta lång tid. Det känns som pisskithelvete och idag fyller han år och jag får inte ens säga grattis till honom och jag vill inte vara med längre. Men det funkar ju inte så, jag måste fortsätta vara med. Jag har en dotter som också fyller år idag och för hennes skull ska jag sätta på mitt happy face och vi ska gå ut och äta och ha en trevlig kväll.

Party animal

Igår var det dags för Debaser med görrrlsen, gärisarna, döttrarna. Som den party animal jag är åkte jag dit med dem, stannade en halvtimme, åkte hem. De stoppade faktiskt tjejen före oss för att hon inte hade leg så det var kanske tur att jag var med ändå. Och de hade haft jättekul. Bandet var bra, de dansade loss och när klockan var tolv gick de till en bar så yngsta dottern skulle få beställa sitt första glas vin på krogen. Självklart blev hon inte leggad, bara för att hon ville det. På lördag ska de ut och dansa på nåt ställe. Jag är så glad över att de där två gillar varandra så mycket.

måndag, mars 23, 2015

*suck*


Ler lite fånigt och suckar. På repeat.

En helt vanlig förmiddag

*bakar en kladdkaka
*slår in paket
*polisen kommer förbi, vill ha lite info om sonen
*kollar Suits
*fikar
*målar naglarna
*kollar Suits

Woop woop



Woop woop, idag kan jag svälja som en normal person och äta müsli igen! Jag har fortfarande lite ont i halsen, men jag kan svälja! Vilken grej! Varje gång jag sväljer framöver ska jag tänka på lyckan och tacksamheten över att det går, inte ta det för självklart. Haha, as if. En dag max, sen har jag glömt.

söndag, mars 22, 2015

Fler tankar

Paradoxalt nog är jag inte särskilt orolig för sonen, rent fysiskt. Jag tänker inte tankar som att något ska hända honom. De kommer över mig ibland, men när jag funderar på hur jag egentligen tror att han har det, då försvinner de. Som jag skrev igår, så finns det faktiskt en del av mig som tror att han är drogfri. Även om han inte är det så klarar han sig nog rätt bra ändå. Kanske helt skruvat att tänka så, kanske bara är ett skydd, jag vet inte, men vad är normalt i den här situationen?

Det som jag är mer orolig för är hur det ska gå med allt, hur vi ska få honom att förstå vissa saker som han måste lära sig att förstå, jag tänker ofta på vem han är och vem han ska bli, vilket sorts liv han kommer att leva och hur vår relation kommer att se ut. Och det är inte ens konkreta tankar utan mer känslor. Känslor av obehag och oro och stress.

Och så vacklar jag. Den ena dagen tänker jag en sak, den andra en annan. Jag är inte längre arg på honom, utan mer besviken. Men imorgon, eller om en timme, är jag kanske arg igen. Eller kanske ledsen. Känslorna kommer och går och jag är inte helt förberedd på svängningarna. Det är oerhört svårt att sätta fingret på någonting, allt känns bara rörigt, jag vet inte vad jag ska tycka, tänka och känna. Men han är med mig hela tiden, i någon del av kroppen.

Jag har helt klart för mycket tid att tänka här hemma. Blir bra att jobba sen, när det nu blir.

Ett meddelande


Jag älskar Suits och jag älskar Louis Litt mest. 
Slut på meddelandet.