lördag, januari 31, 2015

Gulligt

Sonen berättar att de har fått kattungar på behandlingshemmet. Det är lika många kattungar som det är killar där, så de har döpt kattungarna efter sig själva (jättejättegulligt). Kattungen med sonens namn ser ut som en liten tiger och är rödlätt - precis som sonen då.

Bild lånad från internettet, men så här ser sonkatten ut

Pretto goes självdistans


ICAs reklam om Stigs efterträdare är ju jätterolig ju.
Bäst är Stefan Sauk - "vadå nästa?" Underbart när prettoskådisar visar att de har lite självdistans.

Status

Sovit uselt. Uselt som i att legat och ältat hela natten. Ältat om jag har gjort fel mot min kompis, för jag vet vad som har utlöst det här, men jag tycker inte att jag har gjort fel hur jag än vrider och vänder på det och jag vet att hon vet vad jag menar även om hon väljer att misstolka det. Hon vet vad jag menar för hon har också varit på sjuttiotusen anhörigträffar och vet vilka strategier man ska använda även fast det är jättesvårt och inte alltid går. Jag kan nånstans se att hon är ju duktig som säger ifrån, för det måste vi öva på, hon och jag, men jag hade ju aldrig kunnat tro att jag skulle bli den som hon säger ifrån till. Vi är varandras stöd när det gäller våra söner och vi förstår varandra, även om man aldrig nånsin kan förstå en annan människa fullt ut, för jag lever ju inte i hennes kropp, men vi förstår grundmekanismerna, vad som händer när man har en drogande unge och vi har daglig sms-kontakt och skojar och skrattar och fikar ibland och vi har inte känt varandra så länge, bara några år, så jag vet inte alls om jag ska fortsätta ligga på eller om jag ska låta henne vara. Jag vet att hon mår skitdåligt och jag vill finnas där för henne och samtidigt så känner jag mig så jäkla sårad. Jag försöker använda mig av samma strategier som med sonen, jag kan inte påverka hennes handlingar, jag kan bara försöka förhålla mig till det som händer, men det är svårt när hjärtat bara blöder och jag verkligen, verkligen inte begriper det som händer.

fredag, januari 30, 2015

Fyra freaking veckor



Förstår ni hur jobbigt det här kommer att bli? JAG måste nu handla, laga mat, tvätta och städa - sköta hela ruljansen. I FYRA freaking veckor. OMG!! Så kan det gå när folk inte kan hålla sig på fötter när de är ute och går, benbitar blir lösa å så.

Okej då, det är kanske lite synd om maken också. Lite.

Dessutom

Jag har tappat min dator i golvet.
Maken hänger på akuten och ska röntga en arm.
Hemorrojdföreningen har årsmöte i min rumpa.

Men aja, pizzan blev ju en tiopoängare i alla fall.

Det förunderliga livet

Jag är jätteglad över att sonen är hemma, han mår bra och är glad, söt och krallig. Men just nu är jag mest väldigt väldigt ledsen efter att ha blivit totaldumpad av en kompis utan att riktigt förstå varför. Det där livet - man kan aldrig veta vad som ska hända nästa dag.

Noob

Man vet att man inte är på en drive thru så ofta när man försöker beställa från papperskorgen. 

torsdag, januari 29, 2015

Noisy


Den här tinnitusen som jag har lyckats skaffa mig, den är verkligen högljudd på kvällarna. 

Begrundar

Jag sitter och begrundar att imorgon kommer min son hem och att man inte kan kompensera hans bortavaro på två dagar, det är ingen idé att ens försöka. Det får bli vad det blir, jag håller mina förväntningar nere och tänker att jag kan inte göra ett dyft åt vad han än tänker ha för sig den här helgen, jag kan bara hantera hur jag förhåller mig till det hela. Jag ska verkligen försöka använda alla strategier som jag har lärt mig.

Men jag vill krama honom och pussa på honom och klättra upp på honom och det brukar jag få göra, så det borde jag få göra även den här gången, och jag är så glad för att han låter mig göra det. Jag vill titta på honom och känna att det är fint att ha honom hemma, att det är fint att han sover i sin säng, att det är fint att han sitter i vår soffa, att det är fint att han äter vid vårt köksbord. Jag vill se honom stå och baka ut en pizza och hacka alla ingredienser i små, små bitar med stor noggrannhet. Jag vill se honom spänna sina muskler och titta på hur mycket större de har blivit sen sist. Jag vill ta tusen bilder på honom och höra honom säga "hallå mamma, vet du..." Min fina son, imorgon kommer han hem.

Seeeeeeeegt


Det här måste vara världens längsta vecka. Den tar aldrig slut, men nu är det iaf torsdag.

Och på handleden




Dagens lärdom

Titta ut genom fönstret innan du går till jobbet. Då kanske du märker innan du går ut att det regnar. Och kan liksom klä dig efter det.

onsdag, januari 28, 2015

Konstaterande

Grönt var inte min färg på naglarna, det upptäckte jag idag. Det åtgärdas i detta nu med en mörkgrå nyans vid namn Minsk.

Inte idag heller

Det verkar inte vara meningen att jag ska gå på någon Poweryoga. Har ruggigt ont i magen, mensvärkaktisch, och vill inte gå dit första gången med ruggigt ont i magen, mensvärkaktisch. Så jag lyssnar på min kropp och stannar hemma idag. Tredje gången gillt nästa vecka kanske?

Den där Paolo

Vi måste prata lite mer om Paolo Roberto. Och hans instagram. Jag gillar att följa honom, jag gillar hans attityd, jag gillar att han driver folk till vansinne, jag gillar att han är uppe klockan sex på morgonen och ska träna med tummen i vädret. Jag gillar mest att han säger att en kvart om dagen är bättre än ingenting och att disciplin är viktigare än motivation. Så jäkla sant. Det sporrar mig. Och just att han själv är där nästan varendaste morgon och bevisar att det går. Sen retar han ju även mig till vansinne ibland, när jag inte alls är på humör för honom. Men jag gillar att det finns människor som vågar reta folk till vansinne, för det är klart han är medveten om det. Paolo Schmalo.

Redan då var tummen med!
Vi hade också jätteroligt en dag vid middagsbordet när jag, maken och äldsta dottern kom på att jag ska skapa ett nytt instagramkonto och sno Paolos följare. 1pillis2 ska kontot heta och jag ska uppdatera typ så här: 05:45 Toabesök! 06:03 Stå på ett ben! 06:16 Tre armhävningar! 06:30 Frukost! osv osv. Låter kanske inte jättekul, men det var det då. Ni får väl visualisera er mig i trikåer och tummen upp vid aktuella aktiviteter. Tror på stor succé.

Egopic



Jag kanske lyckas med rufset bara när jag har randigt på mig?

Onsdagens

Dagens undran: Är det flaggdag idag? Bussarna hade flaggor.
Dagens googling: Kungen har namnsdag, därav flaggorna.
Dagens trasiga: Min kappa. Det knakar i den i ärmarna varje dag. Idag upptäckte jag att en knapp var borta och att även höger ficka är trasig. Jag, en lumpdonna.
Dagens plötsligt-händer-det: Jag fick till rätt rufs i håret på morgonen.
Dagens otippade: Rufset var hyfsat kvar även efter promenad med mössa.
Dagens plan: Jobba, sälja bord, gå på Poweryoga.
Dagens de-finns-nu-i-lager-igen: De här jättefina små skålarna från, lite otippat, Rusta.
Dagens krämpor: Lite ont i magen, en konstig bulle på höger öra och blod i rumpan.
Dagens jag-vill-inte-veta: Det knakar i bilen ibland när vi kör.
Dagens tuffa: Äldsta dottern som har bett om att få byta bygge eftersom det verkligen inte funkar mellan henne och hennes handledare. Ibland förundras jag över vilket modigt barn jag har fått.
Dagens låt 1: Jonny Boy med Kite
Dagens låt 2: My silver lining med First Aid Kit. Tröttnar aldrig på den.
Dagens ordspråk: Gråt inte över spilld mjölk.

tisdag, januari 27, 2015

Ikväll på televisionen


She's back! TV2 kl. 22:15

Selfisar är en bra grej

Apropå selfisar, sen detta fenomen gjorde entré är jag med på massor med bilder i våra fotoalbum. Och det tycker jag är roligt, för jag kanske också vill se hur jag såg ut 2014, sen när jag är hundra år. För jag kommer definitivt inte att få veta hur jag såg ut 2004, det kan jag tala om.

Dessa fotoalbum, för övrigt, jag tittar i dem nu och då och stryker med handen över bilderna och småler för mig själv. Tycker om bilder. Och de som är med på bilderna.

Lite längt

Jag längtar* till fredag. Ville bara säga det.

*Men har lagom höga förväntningar. Men längta måste man ju får göra? Även om det är typ "längtasådetvärker"?